Jennifer Andersson

Mest jag men Emma köpte två saker i alla fall. Jag köpte 9 saker och tog tre hål i öronen med nål. De använde inte pistol hehe aoutsch

- sen skulle vi till systemet. Det kom vi (jag) på 14.58 och systemet stänger 15.00. Så Emma tyckte det var kört men 15.01 sprang jag in på systemet och köpte det vi behövde! Det var några som kom in efter också meeeen

- sen har vi tagit fina kort i skogen. Höll på att frysa ihjäl

- nu ska det snart fixas för ikväll då det blir fest, men inte riktgt än. Vi ska prova vårat nya smink vi köpte igår

- måste säga också att det känns att ta hål med nål. Och det svider fortfarande i hålet uppe på örat. De hade inga roliga smycken så fick ta "vanliga"

Och godispengar!

Kan börja med att jag längtar så mycket tills på torsdag. Då drar jag iväg till Helsingborg! (Hur jag med världens sämsta lokalsinne osv ska klara mig ända ner dit själv är frågan) jag har ju en förmåga att... Va ska man säga?? Jag vet inte men ett litet äventyr kommer det att bli. Jag ska ju åka tåg så till och med jag borde hamna rätt tillslut. Skulle inte förvåna mig om jag frågar någon om rätt väg till tåget och de pekar mot något tåg jag redan gått förbi eller liknande. Riktgt simpla frågor så de tror jag driver med dem.. Haha spännande detta

Sen är jag hos Emma tors-sön. Vad vi ska göra har jag ingen aning om. Allting på en och samma gång! Jag kommer ju ha cash (<3) så det är bara att börja spendera. Julshopping, middag, mys, fest var det kanske, shopping, köpa något mer för att jag inte kan hålla mig.

Så jobbar bara mån-ons denna vecka. Idag sög det, fick iväg två Nykund på hela dagen (fick 36p, första provision ligger på 112) bajsdag alltså. Kul start på veckan!

Men vi skulle få nytt material imorgon (troligtvis..) så får se om det går bättre.

Chezter hopptränade jag med igår, klippte han i lördags så han var pigg oc glad på träningen! Lite för pigg kanske då och då men gick både bra och dåligt som vanligt tillslut. Nä men det är svårt för han ibland att byta galopp över hindren, i alla fall över sockerbitar av någon anledning.. Sen hoppa han jättefina språng på en oxar typ hela tiden.

Men denna vecka får han lite "vintervila". Gick ut och gick med han idag, sen vaccinerades han också idag så ska gå med han imorgon också. Onsdag joggar jag kanske lite lätt. Torsdag ska jag också försöka hinna jogga. Men sen fre-lör har mamma hono då får hon gå med han (så du vet det mamma, tack på förhand <3) söndag kommer jag hem så jag kan fixa honom, troligtvis kommer jag inte orka/hinna jogga. Beror på hur trött jag är och så har jag sista uppgiften på skrivkursen att göra! 

- rida

- klippa hästen

- börja skriva kanske till kursen?

Nu sitter jag på jobbet, håller på att somna men druckit kaffe och ätit chokladbollar så hoppas energin kommer..

Ett snabbt hej blir det, för min rast slutar nu vid halv haha

Du har skrivit en riktigt bra LL-text. Lättläst precis som den ska vara. Spänningen byggs upp på ett snyggt sätt och jag gillar ju användande av cliffhanger för att locka läsaren vidare. Man undrar hur det ska gå sedan!

Bra användning av enkla, vardagliga ord och bra namn. Möjligen skulle jag byta ut ordet  ”trippade” som kan vara lite i svåraste laget. ( Man kan också fundera lite på hur du använder ordet ”han” i stället för "honom" i skriven text … )

För att hålla en text riktigt lättläst kan det vara bra att inte skifta tempus mitt i texten ( Hästarna kastade sig iväg etc och några rader senare: Men så börjar Rex galoppera etc. ) Det är väldigt lätt att man gör så, men kan vara värt att hålla ett öga på.

 /Ewa Christina

 

Det var nästan helt tyst i skogen. Ingen vind fick löven att prassla, inga fåglar kvittrade. Så när vi kom ridande hördes vi högre än vanligt.

Hovarnas klapper mot grusvägen kunde höras genom hela skogen. Hästarna var pigga och ville gärna springa fortare.

-          Lugn nu Rex, sa jag och klappa min häst på halsen. Han slängde lite med huvudet men saktade in. Hans päls var varm mot min hand. Och dess vita färg lyste nästan i skogens dunkel.

 

Bredvid oss travade Sara fram på sin bruna ponny Rose. Sara hade mer problem än jag. Rose trippade i sidled och försökte rycka tyglarna ur händerna på Sara.

 

-          Sluta nu! Röt Sara så bestämt hon kunde. Men Rose var inte på humör för att lyssna. Tvärtom började Rose dra ännu hårdare i tyglarna, så Sara var nära att tappa dem.

 

-          Vi kanske ska ta och galoppera en bit så hon får springa av sig? Föreslog jag när Rex började kasta med huvudet igen.

 

-          Ja det är väl lika bra. Det börjar bli mörkt nu också.

 

Vi släppte efter på tyglarna och hästarna började direkt galoppera. Vi lät dem springa så fort dem ville. Det gick så snabbt att tårar trängde fram i ögonen. Rex tog i för allt vad han var värd. Jag kunde känna hur hans muskler spändes och drogs ihop under mig.

 

När raksträckan var slut saktade vi av. Hästarna flåsade och var nöjda med att bara få gå en stund. Jag och Sara skrattade och började prata om vad som hänt i skolan under dagen.

 

Då hördes en skap smäll. Och något träffade ett träd bredvid vägen så att barken flög av.

Hästarna kastade sig iväg i ren panik. Rex hoppade över det lilla diket och sprang in i skogen. Jag drog i tyglarna, men till ingen nytta. Rex var livrädd, och inget kunde jag göra för att stoppa honom.

 

Grenar slog mig i ansiktet, jag kunde känna att det började blöda på min kind. Hjärtat bultade hårt i bröstet. Tänk om jag föll av mitt i skogen? Tänk om Rex snubblar och går omkull?

 

Men så börjar Rex galoppera långsammare. Och när jag drar i tyglarna får jag han att stanna. Vi skakar båda två.

Då kom jag på vad som nyss hänt.

 

-          Herregud, det är ju älgjakt nu! Och så rider vi i skogen utan reflexer! Paniken får mig att skrika. Vart är Sara?

 

Jag vänder Rex och låter han galoppera för allt vad han är värd tillbaka. Vi kommer fram till vägen. Svetten rinner nerför min rygg, och Rex flåsar tungt.

 

-          Sara! Ropar jag och travar vägen fram. Det är så mörkt nu att det är svårt att se spåren efter Roses hovar. Men så ser jag Rose och Sara komma mot oss.

-          Vi måste skynda oss hem. Tårar trillar nerför Saras kinder.

 

Då hörs ett skott till.

 

Att skriva om mörka saker för barn är precis som att gå på lina, ett för djärvt steg och man faller. Men att bara skriva om glada soliga dagar fungerar inte heller, för om inte det verkliga livet bara är sol så kan inte heller böckerna vara det. Om barn bara får höra om trevliga roliga saker i böcker, och för den delen filmer och annan media som är riktat till dem så hur ska de veta vad de ska göra med de hemska sakerna i sina liv? Alla påverkas vi av vad vi läser, så om barn bara läser om roliga saker så blir det snarare att de fokuserar kanske mer på den negativa i deras liv. Eftersom det är det som sticker ut från allt de läser om.

 

Med det menar jag inte att man ska hojta ut mordoch skriva en massa detaljer för barn. Men ett exempel på en klassiker som innehåller både sjukdom, våld och mord är Rödluvan. Mormor är svårt sjuk och sängliggande, och både mormor och Rödluvan blir uppäten av vargen (våld,) och sedan stoppar jägaren sten i vargens mage så den dör (mord). Men det finns också en version där det slutar med att mormor och Rödluvan blir uppätna. Och den kan jag känna blir fel för ett barn, den versionen kan funka som skräckhistoria för lite äldre barn. Men det blir inget trevligt slut och inget man skulle vilja läsa på en bokstund precis.

Jag har faktiskt inte tänkt på att Rödluvan är rätt våldsam förens jag skulle göra den här uppgiften. Men jag minns från när jag var liten att jag tyckte det var lite obehagligt att de sydde ihop vargens mage med en massa sten i. Och den versionen jag hörde tror jag de slängde vargen i sjön så han sjönk till botten. Och som den djurvän jag är så tyckte jag synd om vargen.

Så utan att man egentligen märkt något så har man fått en massa elände i en och samma saga. Men på ett så lätt och enkelt vis som möjligt.

 

Sen skulle jag vilja säga att det inte är samma sak nu som för kanske 10-20 år sedan. Nu har barn egen mobil när de är 6år, där de kan komma åt internet utan vidare. De ser klipp på You-Tube där tonåringar pratar om allt och inget, sminkkanaler osv. Vad barn kan komma över idag är något helt annat än tidigare. Till och med i reklam som dyker upp här och var kan vara något som barn inte borde se!

 

 

Men bara för att det finns mer för barn att komma över via internet idag betyder inte det att man ska öppna upp böcker för allt.

Rödluvan är kanske en mild version, beroende på vilken ålder man vänder sig till. Men barn bearbetar saker annorlunda, jag tyckte att det var nog obehagligt att de la in sten i vargens mage när jag var liten. Om man hade valt att skriva att jägaren sköt vargen i magen hade det kunnat kännas för våldsamt. Och då hade man behövt hitta på ett annat sätt för att rädda Rödluvan och mormor.

Men man kan också tänka att det hade varit ett enklare sätt att beskriva vargens död. För att berätta att de skar upp magen och sedan proppa den full i sten och sydde ihop ger ganska obehagliga bilder i huvudet skulle jag vilja säga. Om vargen blev skjuten hade man inte behövt få någon detaljerad bild av hur kulan trängde in i köttet osv.

 

Så att få in våld och död i barnböcker behöver inte vara så svårt, bara man verkligen tänker på hur man formulerar sig. Men hur man ska göra med pedofiler och sexbrott blir oerhört svårt, eftersom barn inte tänker på samma vis som vuxna och alltså reagerar annorlunda.

Jag har läst böckerna om Pojken som kallades det. Och där får man verkligen läsa ohyggliga saker, det är ingen barnbok men han är barn när allt händer. Och jag håller med om att man inte ska reducera bort saker som faktiskt händer barn i verkliga livet. Men man behöver inte måla upp så starka bilder, utan hålla sig på Rödluvans nivå. Man behöver inte skriva att en gammal gubbe våldtar ett barn, det får nog ändå inte önskad effekt. Utan man kan säga att en björn är elak och pussar på en katt fast katten inte vill.

Egentligen tror jag inte att man behöver diskutera så mycket vilka ämnen som man kan och inte kan skriva om. Jag tror mer det handlar om hur man väljer att uttrycka sig, vad man väljer att skriva mer detaljerat om osv.

Ska man prata om vad som borde refuseras bort så såg jag på Facebook för någon dag sedan att de har upptäckt att ordet ”slyna” används i Den lilla sjöjungfrun. Det är en film för barn men manuset blir ju lite som en bok. Och jag såg den säkert tjugo gånger som barn, och jag reagerade aldrig över att de använde ett fult ord. Även i den engelska versionen säger de ”tramp”. Varför de kan ha valt dessa ord är för att ”slyna” förr betydde olydig flicka, och ”tramp” var luffare. Men nu har de blivit fula ord istället.

Det blir ju helt fel att använda fula ord i en barnbok, det gör att det blir en slags acceptans för dem. Fast på ett vis skulle man kunna använda dem för att betona hur fel det är att säga dem. Ifall en vän säger något elakt kan man skriva hur illa berörd vännen blir som du säger det till.

Kort sagt kan man hitta en ursäkt till att skriva om allt och inget, jag skulle säga att man är fri att skriva om allt om man kan göra det på ett snyggt sätt. Och ifall man är osäker på något ”annorlunda” man har skrivit tror jag inte man väljer att visa det, jag skulle säga att ju ”farligare” ämne, desto mer tankearbete lägger man bakom det.

 

Komentar

 

Du skriver bra och insiktsfullt om detta svåra, om man kan skriva om allt för barn. Jag tycker du beskriver det väldigt målande och bra i första stycket, att det handlar om en balansgång och minsta snedsteg så faller man. Precis som du skriver så består inte barns liv bara av soliga glada dagar. Barn upplever sorg, besvikelser, ilska som alla andra och det behöver man kanske också skildra i böcker för dem. Däremot behöver man inte "hojta" ut mord och andra vidrigheter i barnböcker på ett explicit sätt. Du skriver t.ex. angående pedofili att man kan göra omskrivningar och skapa en berättelse som handlar om att stärka barns integritet och rätt till sina egna kroppar, sin rätt att säga nej om någon vill komma för nära, ha en kram, en puss osv. Det låter klokt, tycker jag. Intressant att du tar upp Rödluvan, en av de sagor som bröderna Grimma samlade, sammanställde och redigerade. Det sägs att alla dessa folksagor var ännu mer "hemska" innan Grimms omarbetningar. Det är som du säger, att barn tolkar annorlunda än vuxna. Där vuxna ser våld i en saga, ser barnet något annat. Själv gick våldsskildringarna i Grimmsagorna mig förbi när jag var liten, men när jag studerade barnlitteratur som vuxen var våldsinslagen och grymheterna  förstås mycket tydliga. Vi ser med olika ögon, det får vi inte heller glömma. Det känns som att du tänkt mycket på de här sakerna och att du vet var du själv står; som du skriver så krävs det extra mycket tankearbete bakom böcker som behandlar svåra ämnen för barn. Tack för att du delade med dig.

Jag har en häst jag vill hinna rida ordentligt varje dag, kunna pyssla runt lite extra i stallet och bara va

Jag vill umgås med alla vänner, ta en fika innan jobbet, gå på en bio eller bara ha en mysig kväll ihop

Sen kom jag till jobbet. Då grabbar miljons ena coacha tag i mig precis när jag hunnit hämta mina saker- du ska till andra hallen till miljon. (Hallelujha)

Så jag och tre till fick gå till miljon. Tre (?) hamnade på Telge energi, en hamnade på illustrerad vetenskap. En fick ta över och bli coach för kryss och knåp. Och vår fd coach blev coach för Telge. Och kryss och knåp är nu bara nya. 

Så jag sattes alltså på miljonlotteriet kalla (de som aldrig haft lotterna förr) sålde en varje pass. Så tre totalt, det är ok för det är min egen lön. En till sålde 3, de andra två sålde noll. Och den som ojdå sålde tre har varit liknande säljare förr. Så tycker jag gjorde rätt bra ifrån mig ändå. Men miljon har en hel A4 i inspelningamanus, jävlar vad stressade det var att ta sig igenom!

Chezter fick vila idag, blir att gå upp innan jobbet och rida imorgon i vanlig ordning.

Ljuva skratt hördes mellan träden, studsade från stam till stam. Ett sött fnitter, svårt att beskriva men det är som ljuv musik för öronen. Den sortens musik som gör att man vill sjunga högt och dansa som en galning. Det andra skrattet är lite djupare, med mer kraft i sig. Det påminner om mullret före blixten under ett oväder. De två skratten tillsammans blev den perfekta kombinationen, och alla som hörde dem slutade med vad de än gjorde och tog sig en stund att lyssna. Lyssna på den lycka och glädje som de skrattade om. Men det var en som inte ville lyssna, som höll för sina öron med bleka händer.

Frejas långa hår flyger i vinden när hon springer längst vägen, skiftningarna mellan rött och gult fick det att se ut som en enda lång eldslåga. Den gröna klänningen fladdrade mjukt och passar perfekt in i den djupa skogen.

Ett rop bakom henne får henne att vända sig om. Hennes skarpa mörkbruna blick slukar pojken som springer bakom henne. Hans ansikte ramas in av mörka lockar, de gröna ögonen skiner mot henne. Med tre långa kliv är han framme hos henne, tar hennes hand i sin och låter sin mörkröda mantel omsluta dem båda. De börjar vandra vägen fram ihop.

Tor har alltid tyckt om Freja, och efter ett år av trevande uppvaktning så är hon nu hans. De har alltid skrattat ihop, men bara som vänner. Men nu hör de ihop. Han trodde aldrig att Freja skulle se honom mer än som en vän. Så många som har försökt att uppvakta henne, lirkat med vackra smycken och långa dikter. Men ju mer de försökte, desto mer backade Freja bort. Så Tor hade varit tålmodig, gått varsamt fram för att inte skrämma iväg henne. Han hade inte försökt köpa henne med smycken, eller liknat hennes skönhet med en ros. För han visste att hon inte ens gillade rosor, hon var mer som en lilja. När han gick där med Frejas hand i sin insåg han plötsligt att han helt enkelt hade lyssnat på henne, lärt känna henne och inte bara tänkt på hennes sköna yttre. Egentligen var det ju den enklaste vägen, även fast det kanske var den längsta.

Plötsligt avbryts Tors funderingar av att marken börjar skälva. Småstenarna på vägen åker upp och ner. De ser sig om samtidigt, ut ur skogen dundrar en stor björn fram, grenar bryts av när den stora kroppen spränger fram. Blicken är vild och ur dess öppna käft rinner saliven. Tor bara stirrar, han och Freja går ofta här. Även fast de stöter på djur så har de aldrig bettet sig som den här björnen.

Han tar ett hårdare tag om Frejas hand, drar henne bortåt så tyst det går. Men björnen har redan sett dem. Och den kastar sig över dem.

Tor drar Freja bakom sig, beredd att ta emot björnen. Men så händer något. Björnen fryser mitt i språnget, allt blir tyst och stilla. Tor ser sig omkring, inget rör sig. Freja står frusen med skräck i blicken bakom honom.

”Vad är det som händer? Freja?” Men hon förblir fryst, det är som om tiden har stannat.

”Se så olyckligt det kan sluta.” Tor hoppar till, och tittar upp. På björnens huvud sitter en lång, benig blek man.

”Vem är du? Vad håller du på med?” Tor försöker att dölja hur förvirrad och rädd han känner sig, men med tanke på mannens leende så lyckades han inte särskilt väl.

”Jag tänkte bara hjälpa till i nödens stund”, mannen borstade bort lite vägdamm från sin rock med en nonchalant gest.

 

Tor trodde honom inte. Men mannen hade makt, han kunde stoppa tiden. Och Tor kände en kall kåre av skräck när han insåg vad som skulle hända om mannen lät den här scenen fortsätta.

”Och hur skulle du kunna hjälpa mig?”

Mannen plirade ner på Tor. ”Jag kan göra dig stark nog att möta denna best i närkamp, jag kan göra dig snabb nog att undvika både klor och tänder. Jag kan göra så att du kan föra henne i säkerhet.” Han gjorde en gest med handen mot Freja.

Tors hjärta bultade hårt i bröstet, inget fick hända Freja. Men den här mannen hade något fuffens för sig, han visste inte bara vad. Så det gällde att vara försiktig.

 

”När jag väl har fört henne i säkerhet, hur ska jag då bli mig själv igen?” Mannen hann inte dölja den irriterade minen fort nog. Men så klistra han snabbt på ett leende. ”Varför i all världen skulle du vilja byta tillbaka? Vill du inte alltid kunna beskydda henne?” Mannens häpna uttryck var för spelat, Tor insåg att han hittat något bra här.

 

”Ge mig något som gör att jag kan få tillbaka mitt vanliga jag, och jag ska tacka dig stort för att du hjälper mig beskydda henne.”

 

Mannens blick smalnade, men så tog han upp en sten från marken. Därefter drog han loss en hårtuss från björnens tjocka päls. Han höll de i sina bleka kupade händer, blåste sakta. Och så höll han fram ett halsband till Tor. Stenen hade blivit en liten amulett, med små tecken inristade. Björnens hår hade vuxit ut och tvinnats ihop så han kunde hänga det runt halsen.

 

”Bara be din sköna mö att ge amuletten en kyss, så försvinner dina krafter.” Tor tog emot den och lät den lägga sig på plats mot hans bröst.

”Och nu då?” Frågade han mannen, ”ska jag göra något särskilt?”

Mannen skrattade. ”Nejdå, tillåt mig.”

 

Känslan som kom över Tor går inte att beskriva. Han började se i svartvitt, han kröp ihop på alla fyra. Växte och fick päls.

När han såg in i björnens ögon såg han sig själv i dess ögon. Han var en stor varg!

Mannen försvann i ett moln av damm, det enda som blev kvar var ett ekande fnitter.

 

Björnen vaknade till liv, men det blev en kort kamp. Mannen höll sitt ord, Tor hade inga problem att slåss mot djuret. Men när han högg tag om björnens hals fick han syn på något. Det satt en pil i djurets ben. Med ett snabbt ryck slet han ut den med sina nya vassa tänder. Därefter lyckades han mota björnen på flykt, nu när den inte var galen av smärta längre.

Men Tor misstänkte vem som satt pilen där, och han morrade ursinnigt.

 

En flämtning bakom honom fick han på andra tankar. Freja stod där bakom honom, hon såg rädd ut. Han gick mot henne för att trösta henne, så som han brukar. Men hon bakade långsamt bort från honom. Som han sett henne göra för så många andra, men aldrig för han.

 

Han gnydde lugnande, satte sig ner och la huvudet på sned.

”Tor?” Fick hon fram, väldigt svagt.

Ja, det är jag. Freja gick långsamt fram mot honom. Tvekade, men satte sig långsamt på huk vid honom. Amuletten hängde fortfarande runt hans hals. Hur ska jag få henne att förstå? Han nuddade hennes kind försiktigt med sin nos, och höjde sedan en tass mot amuletten. Klocka Freja upptäckte det nya smycket. Tog det mellan sina händer och såg från det till Tors ögon. Förstå mig, snälla rara.

Det blev ett ögonblick av tystnad. Så lyfte hon långsamt upp amuletten, såg på den en stund. Tor lät sin nos nudda hennes mun. Freja rynkade fundersamt ihop ögonbrynen. Och lät läpparna nudda vid amuletten. Det var så det gick till när de återigen kunde skratta ihop.

Idag har jag hopptränat (gick både bra och dåligt, samma som det brukar. Alldeles för lång=skit, sitter ihop=allt går klockrent! Dags att kolla på nytt bett..) 

Efter det har jag läst, kollat på hoppning från Frankrike eller vart det var. Och åkt tillbaka till stallet och smörjt alla träns och gjordar, och gått en halvtimme med hästen. 

Avslutade kvällen med att skriva texten till kursen. Sätter ut den här imorgon! 

Men ärligt, helgen försvann i ett naffs. Allt går superfort nu. Hinner inte med!