Efter att ha sett inslaget i Värmlands Nyheterna den 18/3 om att Hammarö kommun säger nej till att låta ryttare rida på cykel/gångvägar så kan jag inte låta bli att skriva av mig lite..
Om vi tar allt från början. Hammarö är en av Sveriges mest täthästbefolkade kommuner och stall finns lite överallt. Alla stall har inte tillgång till egna marker att rida på utan tar en promenad på ca 10min för att komma till en större anläggning där det finns banor och ridhus att rida i. Eller om vädret tillåter kanske man promenerar till skogen istället och rider ute i den härliga naturen.
För att komma dit vi ska har vi ryttare inget annat val än att vara på vägar. Men många är det som inte vill ha oss där, och tro mig vi vill inte vara i vägen för er heller. Billister susar förbi så nära att man får vara glad att man lever efteråt. Jag har själv haft 2 nära döden upplevelser när jag ridit på vägen och mött bilister. Och på den vägen har kommunen till och med satt upp en varning för ryttare skylt och hastigheten ska vara 40km/h!
Jag var vid första tillfället 12år och red min ponny hem från ridskolan där jag ridit inne i ridhuset då det var vinter ute och vi ryttare vill också gärna vara inne och utföra vår idrott när det är kallt. På den smala vägen kommer en lastbil med släp mig till mötes. Jag insåg genast att det skulle bli problem. Mellan mig och lastbilen kanske det var ca 1m vid mötet. Jag antog att lastbilen skulle sakta in, men det gjorde den inte. Så där var jag fast, på ena sidan ett snöfyllt djupt dike och på den andra närmade sig lastbilen i så pass hög hastighet att den inte skulle hinna stanna om olyckan skulle vara framme.
Lastbilen dundrade förbi och tack vare min tappra ponny lever jag fortfarande idag. Hon blev väldigt skärrad och spänd men tog som tur var bara några språng framåt och kastade sig inte iväg i panik. Hade jag suttit på den hästen jag haft idag hade jag kunnat vara död nu. Jag kunde blivit överkörd av en lastbil eller fått hästen över mig i diket och kanske överlevt med svårare eller mildare skador. Mitt liv sattes på spel för att en lastbil inte kunde tänka sig stå stilla i 30 sekunder och låta mig gå förbi.
Nu ska jag lägga ut i klartext här. Jag var nära att dö vid 12års ålder för att jag red på en väg. Möter en bilist ett barn på cykel saktar den automatiskt in, möter den en mamma med barnvagn saktar den in, och vad händer när man möter en älg? Jo man saktar in. Men alldeles för många har en helt annan syn när dem ser en ryttare till häst. Alldeles för många visar ingen hänsyn utan kör på nästan som om vi inte fanns. Är en ryttares liv mindre värt än någon annans? Jag hoppas att alla svarar nej där, så varför ska våra liv sättas på spel bara för att vi också vill få röra oss mellan olika platser?
Ridning är en av de farligare sporterna, en häst är ingen maskin du helt styr över. Det är djur med egen vilja. Likadant är det med hundar, de kan skälla och slita sig även fast matte eller husse säger nej. Skillnaden är at hästar är djur på ca 500kg muskler och ingen liten chiuaua. Så vi kan bara göra så gått vi kan för att undvika olyckor, såsom rallyförare och andra som utför farligare sporter gör. Om vi gör vad vi kan för att undvika olyckor så borde väl dem runt oss kunna göra detsamma både för deras och vår skull?
Varför vi hellre vill gå på cykelvägen är för att på den bilvägen är det 60km/h och det finns inte plats för 2 bilar plus en häst i bredd. Det kommer hända en eller antagligen flera olyckor eftersom inget säkerhetsavstånd kommer finnas. Jag blir rasande på kommunen för jag tycker de inte tar det här problemet på allvar. Ska barn tvingas vara rädda att bli påkörda? Ska vi behöva vara rädda för att någon bilist ska råka köra på våra hästar? Ska vi behöva vara rädda för att själva bli skadade?
I inslaget säger Johan Rosqvist, servicechef på Hammarö kommun bland annat att ”gående har svårt att ta sig fram bland ryttare där.”
En häst är inte mycket bredare än en människa, går man på varsin sida kommer man ha ett stort mellanrum. Men på vägen kommer det alltid finnas en risk att en bil stöter till hästen eller personen som går med hästen eftersom vägen i sig inte är bred nog för att man ska kunna mötas och hastigheten är alldeles för hög för att kunna ge ett säkert möte. Vem vill gå på en smal väg och möta en bil som kör i 60km i timmen?
Sedan säger han en annan sak som är lite intressant. ”Och det kanske inte är så per definition att dem andra som färdas tycker det är lättare att samsas med ryttarna”.(Bara för att man lägger in en massa svåra ord blir det inte bättre argument.. Prata istället så alla kan förstå!)
Ordet definition kan i enklare ordform vara förklaring. Per definition kan sägas som ”enligt en bestämd tolkning”, i enklare mening. Så jag tolkar det som att det han menar är att det inte kommer bli lättare för andra trafikanter att ”samsas” med ryttarna för att vi får gå på cykelvägen enligt kommunens mening, det är en förklaring till att vi inte får gå där. Då måste jag bara fråga har någon som har kommit fram till denna tolkning mött en lastbil och trott att de ska dö? Har deras barn blivit tutade på eller varit rädda för att deras älskade djur ska bli skadad? Ordet ”samsas” använder man till barn på dagis om leksaker i sandlådan. Vi vill självklart kunna komma överens med andra trafikanter, på lika villkor. Vi vill ha lika stor rätt att få bli bemötta på ett säkert sätt som alla andra, vi är inte bara ryttare. Vi kör också bil, går ut och går, cyklar och går ut med hund och barnvagn. Vi klarar av allt det, så det är möjligt att få ett fungerande system.
I slutet av inslaget kommer Rosqvist med ett sista argument: ”… går att hitta andra färdmedel med hästen om det nu är väldigt trafikfarliga passager man ska ta sig igenom.”
Att höra detta gör mig riktigt arg. Så nu ska vi bara gilla läget och inse att vi helt enkelt får köra hästen i transport för att inte behöva riskera att en olycka händer med oss eller hästen. Att det kommer ta max 5min att åka den sträckan var inget kommunen tänkte på? Hur miljövänlit låter det?
Är det så man löser problem?
Då kan alltså barn sluta att promenera till skolan om nu övergångsställena inte är trygga överallt, föräldrarna kan ju skjutsa barnen istället.
Men alla föräldrar kan inte skjutsa varje dag, och det kan man inte med häst heller. Skulle jag tagit min ponny i transporten och kört iväg med när jag var 12år? Dumt att jag inte tänkte på det då hade jag ju aldrig mött lastbilen!
Så vill jag ge ett sista citat från inslaget: Där Rosqvist hänvisar till lagen om att hästen räknas som fordon och ska vara på vägen, och att man inte kan ändra det för vad som helst.
”det krävs starka skäl… och vi har inte kunnat se det här tyvärr”.
Och nu ska jag inte skriva mycket mer. Jag vill bara säga ett stort tack till alla de trevliga bilisterna jag mött när jag varit ute och ridit. De som saktar in, som kör på avstånd förbi och som hälsar tillbaka när man vinkar ett tack. Säga att det var trevligt att möta barnen som kommit fram och frågat om de fått klappa min häst när jag ridit förbi, säga att jag drar på munnen varje gång jag hör ”Kolla! En häst!” som om vi skulle varit den nya cirkusen i stan.
Och till sist vill jag säga att det är sådana möten som gör att det för mig känns som ett så enkelt problem att lösa.
VILL DU SE INSLAGET? KLICKA HÄR
