Jennifer Andersson

Att skriva om mörka saker för barn är precis som att gå på lina, ett för djärvt steg och man faller. Men att bara skriva om glada soliga dagar fungerar inte heller, för om inte det verkliga livet bara är sol så kan inte heller böckerna vara det. Om barn bara får höra om trevliga roliga saker i böcker, och för den delen filmer och annan media som är riktat till dem så hur ska de veta vad de ska göra med de hemska sakerna i sina liv? Alla påverkas vi av vad vi läser, så om barn bara läser om roliga saker så blir det snarare att de fokuserar kanske mer på den negativa i deras liv. Eftersom det är det som sticker ut från allt de läser om.

 

Med det menar jag inte att man ska hojta ut mordoch skriva en massa detaljer för barn. Men ett exempel på en klassiker som innehåller både sjukdom, våld och mord är Rödluvan. Mormor är svårt sjuk och sängliggande, och både mormor och Rödluvan blir uppäten av vargen (våld,) och sedan stoppar jägaren sten i vargens mage så den dör (mord). Men det finns också en version där det slutar med att mormor och Rödluvan blir uppätna. Och den kan jag känna blir fel för ett barn, den versionen kan funka som skräckhistoria för lite äldre barn. Men det blir inget trevligt slut och inget man skulle vilja läsa på en bokstund precis.

Jag har faktiskt inte tänkt på att Rödluvan är rätt våldsam förens jag skulle göra den här uppgiften. Men jag minns från när jag var liten att jag tyckte det var lite obehagligt att de sydde ihop vargens mage med en massa sten i. Och den versionen jag hörde tror jag de slängde vargen i sjön så han sjönk till botten. Och som den djurvän jag är så tyckte jag synd om vargen.

Så utan att man egentligen märkt något så har man fått en massa elände i en och samma saga. Men på ett så lätt och enkelt vis som möjligt.

 

Sen skulle jag vilja säga att det inte är samma sak nu som för kanske 10-20 år sedan. Nu har barn egen mobil när de är 6år, där de kan komma åt internet utan vidare. De ser klipp på You-Tube där tonåringar pratar om allt och inget, sminkkanaler osv. Vad barn kan komma över idag är något helt annat än tidigare. Till och med i reklam som dyker upp här och var kan vara något som barn inte borde se!

 

 

Men bara för att det finns mer för barn att komma över via internet idag betyder inte det att man ska öppna upp böcker för allt.

Rödluvan är kanske en mild version, beroende på vilken ålder man vänder sig till. Men barn bearbetar saker annorlunda, jag tyckte att det var nog obehagligt att de la in sten i vargens mage när jag var liten. Om man hade valt att skriva att jägaren sköt vargen i magen hade det kunnat kännas för våldsamt. Och då hade man behövt hitta på ett annat sätt för att rädda Rödluvan och mormor.

Men man kan också tänka att det hade varit ett enklare sätt att beskriva vargens död. För att berätta att de skar upp magen och sedan proppa den full i sten och sydde ihop ger ganska obehagliga bilder i huvudet skulle jag vilja säga. Om vargen blev skjuten hade man inte behövt få någon detaljerad bild av hur kulan trängde in i köttet osv.

 

Så att få in våld och död i barnböcker behöver inte vara så svårt, bara man verkligen tänker på hur man formulerar sig. Men hur man ska göra med pedofiler och sexbrott blir oerhört svårt, eftersom barn inte tänker på samma vis som vuxna och alltså reagerar annorlunda.

Jag har läst böckerna om Pojken som kallades det. Och där får man verkligen läsa ohyggliga saker, det är ingen barnbok men han är barn när allt händer. Och jag håller med om att man inte ska reducera bort saker som faktiskt händer barn i verkliga livet. Men man behöver inte måla upp så starka bilder, utan hålla sig på Rödluvans nivå. Man behöver inte skriva att en gammal gubbe våldtar ett barn, det får nog ändå inte önskad effekt. Utan man kan säga att en björn är elak och pussar på en katt fast katten inte vill.

Egentligen tror jag inte att man behöver diskutera så mycket vilka ämnen som man kan och inte kan skriva om. Jag tror mer det handlar om hur man väljer att uttrycka sig, vad man väljer att skriva mer detaljerat om osv.

Ska man prata om vad som borde refuseras bort så såg jag på Facebook för någon dag sedan att de har upptäckt att ordet ”slyna” används i Den lilla sjöjungfrun. Det är en film för barn men manuset blir ju lite som en bok. Och jag såg den säkert tjugo gånger som barn, och jag reagerade aldrig över att de använde ett fult ord. Även i den engelska versionen säger de ”tramp”. Varför de kan ha valt dessa ord är för att ”slyna” förr betydde olydig flicka, och ”tramp” var luffare. Men nu har de blivit fula ord istället.

Det blir ju helt fel att använda fula ord i en barnbok, det gör att det blir en slags acceptans för dem. Fast på ett vis skulle man kunna använda dem för att betona hur fel det är att säga dem. Ifall en vän säger något elakt kan man skriva hur illa berörd vännen blir som du säger det till.

Kort sagt kan man hitta en ursäkt till att skriva om allt och inget, jag skulle säga att man är fri att skriva om allt om man kan göra det på ett snyggt sätt. Och ifall man är osäker på något ”annorlunda” man har skrivit tror jag inte man väljer att visa det, jag skulle säga att ju ”farligare” ämne, desto mer tankearbete lägger man bakom det.

 

Komentar

 

Du skriver bra och insiktsfullt om detta svåra, om man kan skriva om allt för barn. Jag tycker du beskriver det väldigt målande och bra i första stycket, att det handlar om en balansgång och minsta snedsteg så faller man. Precis som du skriver så består inte barns liv bara av soliga glada dagar. Barn upplever sorg, besvikelser, ilska som alla andra och det behöver man kanske också skildra i böcker för dem. Däremot behöver man inte "hojta" ut mord och andra vidrigheter i barnböcker på ett explicit sätt. Du skriver t.ex. angående pedofili att man kan göra omskrivningar och skapa en berättelse som handlar om att stärka barns integritet och rätt till sina egna kroppar, sin rätt att säga nej om någon vill komma för nära, ha en kram, en puss osv. Det låter klokt, tycker jag. Intressant att du tar upp Rödluvan, en av de sagor som bröderna Grimma samlade, sammanställde och redigerade. Det sägs att alla dessa folksagor var ännu mer "hemska" innan Grimms omarbetningar. Det är som du säger, att barn tolkar annorlunda än vuxna. Där vuxna ser våld i en saga, ser barnet något annat. Själv gick våldsskildringarna i Grimmsagorna mig förbi när jag var liten, men när jag studerade barnlitteratur som vuxen var våldsinslagen och grymheterna  förstås mycket tydliga. Vi ser med olika ögon, det får vi inte heller glömma. Det känns som att du tänkt mycket på de här sakerna och att du vet var du själv står; som du skriver så krävs det extra mycket tankearbete bakom böcker som behandlar svåra ämnen för barn. Tack för att du delade med dig.