Iblands saknar jag han så mycket
Jag önskar jag kunde säga, att det är en fas vi går igenom. En storm vi måste orka rida ut.
Jag önskar jag kunde säga, att vi klarar det tillsammans. Att allting kommer ordna sig till slut.
Men hur säger man till någon, att här tar vägen slut.
Vi kan bara vara dom vi är, så ge mig inga skäl. För vad vi än kallar det, så är det bara ett långsamt farväl.
Här är din drottning utan krona. Likgiltig och trött, en sorglig figur. Som du aldrig riktigt mött.
När jag ser mig över axeln, på åren som bara gick. Ser jag allt som gick förlorat, men också allting som vi fick.
Jag tvår mina händer i kärlekens namn. Du kan vinna allt du förlorar ibland, men vägen som vi färdas
på den leder ingenstans...
Jag önskar jag kunde säga, att vi klarar det tillsammans. Att allting kommer ordna sig till slut.
Men hur säger man till någon, att här tar vägen slut.
Vi kan bara vara dom vi är, så ge mig inga skäl. För vad vi än kallar det, så är det bara ett långsamt farväl.
Här är din drottning utan krona. Likgiltig och trött, en sorglig figur. Som du aldrig riktigt mött.
När jag ser mig över axeln, på åren som bara gick. Ser jag allt som gick förlorat, men också allting som vi fick.
Jag tvår mina händer i kärlekens namn. Du kan vinna allt du förlorar ibland, men vägen som vi färdas
på den leder ingenstans...
Låten heter "ett långsamt farväl" och den beskriver så bra hur det kändes när jag sålde chezter... jag ville ha allt, men fick släppa min kung. För både hans och min skull. Men nu har han en ägare som tycker jättemycket om honom. Och han har ett stort fint stall med massa kompisar. Och nu får han njuta av att vara pensionär. Får se om jag orkar åka och hälsa på han framöver..
