Jennifer Andersson

Hej Jennifer

Vilken fin berättelse om Guss och Herr Knatt! Väldigt fina och fantasifulla namn som är lätta att uttala. Guss är slarvig och Herr Knatt ordentlig; där har du motsatserna - tydligt och bra. Trots att de är olika är de vänner och hjälper varandra - fin och sympatisk tanke.

Jag gillar tilltalet i texten, att du vänder dig till barnläsaren med fraser som "Så du kan förstå att ..." osv. Så skrev ofta Astrid Lindgren och jag tycker det är ett fint grepp eftersom barnet känner delaktighet i berättelsen om han/hon blir tilltalad.

Du anstränger dig för att anpassa språket till åldersgruppen, det märks! Men jag skulle säga att det finns ännu mer utvecklingspotential här. Du kan förenkla språket och förkorta meningarna ännu mer om du vill. Studera gärna Alfonsböckerna där Alfons är 4-5 år, ett exempel jag brukar ta för åldersgruppen. Dialogen kan du också korta ner något och kanske bryta in med berättarrösten emellanåt så att läsningen blir mer varierad (för den vuxne som ska högläsa ...).

Helén