Text nummer tre:
Det var en liten skog som ligger långt härifrån, bakom fler kullar än man kan räkna. Där är träden så höga att de kan nå molnen med sina grenar. När solen går upp här på morgonen börjar allt grönt att glittra. Bladen på träden, gräset och buskarna. Och om det regnar någon dag, faller också små blåa pärlor ner från himlen.
Så du kan förstå att det här inte är någon vanlig skog, och de som bor här är också allt annat än vanliga. För det första bor de inte i hus, för det får inte plats några mellan träden. Nej de bor i hålor i marken, som en hare. Men för att de inte ska regna ner i deras hem har de ett trälock över hålet, och ifall de inte skulle ha ett lock över kunde ju någon trilla in när som helst.
I ett av dessa hål bor Guss. Han har knallrött hår som en mogen tomat, det spretar åt alla håll för han brukar aldrig kamma sig. Hans tröja saknar några knappar och hans byxor har hål vid knäna. Men han tycker de är sköna så han har på sig dem ändå. Hans skor är väldigt smutsiga och de gör leriga avtryck på golvet. Så går det när man inte torkar av dem på dörrmattan.
När Guss hörde någon gå förbi hans håla blev han nyfiken på vem det kunde vara. Han bestämde sig för att gå ut, det regnade ute så han tog med sig sitt paraply. Men eftersom det är tre hål i det så hjälper det inte så mycket. Men Guss gillar att försöka fånga pärlorna när de trillar genom hålen, då har han något att göra även på tråkiga regniga dagar.
Guss drog bort locket från sin håla och kikade ut, han fick syn på Herr Knatt som kom promenerande genom skogen. Det var länge sedan Guss senast sett Herr Knatt, så han småsprang för att hinna ifatt honom.
- Hejsan hoppsan Herr Knatt, brukar du också gå ut och fånga pärlor i regnet?
Herr Knatt tittade bakåt och fick syn på Guss.
- Vad gör du Guss? Du kan inte springa på gräset. Herr Knatt pekade bakom sig. Man ska hålla sig till stigen, annars blir det ingen ordning här ute.
Guss tittade från Herr Knatt, ner på stigen, och sedan ner på sina egna fötter som stod på gräset utanför den upptrampade stigen.
- Men Herr Knatt, jag behövde ju komma ifatt dig. Då blir vägen kortare om jag springer över gräset.
Herr Knatt drog lite i sin strukna slips så den hängde spikrakt igen. Slipsen var blå och likaså både skjorta och byxa. Herr Knatt tyckte om när saker och ting var i ordning. Hans skor var blanka och fina, inte en fläck fanns på dem. Vilket var konstigt eftersom han gick ute på en stig i regnet. Men det var inte det konstigaste med Herr Knatt.
- Varför har du två paraplyn? Frågade Guss.
- Det är ju för att ett är för regnet och det andra är för pärlorna.
- Men hur funkar det när både regnet och pärlorna faller samtidigt? Påpekade Guss och kunde inte låta bli att fnissa, men bara lite.
Herr Katt blev tyst när han försökte komma på ett bra svar. Han drog lite i sin höga hatt när vinden drog i den så den höll på att hamna snett.
- Man ska helt enkelt ha ett paraply för en sak, och så är det.
- Mitt duger fint åt allt tycker jag, svarade Guss.
- Vi kan ju säga att mina passar åt mig och ditt passar åt dig, föreslog Herr Knatt.
Det skakade de hand på. Och så fortsatte de gå iväg tillsammans, Herr Knatt på stigen, noga med att hålla sina paraplyer rakt ovanför huvudet. Och Guss han skuttade fram på gräset, och fångade den ena efter den andra pärlan när de föll genom hålen. Den första stoppade han ner i fickan, och den andra gav han till Herr Knatt.