Jennifer Andersson

Hej Jennifer

Det var verkligen en rysare! Slutet är riktigt läskigt, som på en sådan där spöhistoria som barn i den här åldern brukar berätta för varandra i syfte att skrämma livet ur varann och sig själva. Du skriver bra, med fint flyt och texten hänger samman bra. Min största invändning är dock att det inte finns något subjekt som man får följa. Därför tror jag att en sådan här text blir alltför abstrakt för ett barn i 9-12-årsåldern. Det finns ingen person att relatera till, bara en anonym "blick" som sveper över miljön och anonyma barn som läsaren inte får en chans att förhålla sig till. Fundera över hur du kan anpassa texten mer till målgruppen. Jag tycker att själva grundhistorien är bra, men det behövs ett subjekt som läsaren kan identifiera sig med och det behövs en tydligare intrig så att barnläsaren på något plan kan greppa vad som händer. Annars blir det för abstrakt, tror jag.

 

Jag håller inte helt med om den kritik jag fick. Okej jag kan erkänna att texten kanske blir lite för "abstrakt" för en nioåring. Men jag tror faktiskt att de skulle "klara av" texten ändå. Historien går inte för fort fram och de får ändå "möta" barnen i berättelsen. De flesta andra i klassen skriver mer "och så blev nasse rädd. Så han gömde sig under stolen". Så vill jag inte skriva, jag vill ha detaljer och mer "abstrakt" än så. Jag vill inte skriva för barn, det är de unga (12>) som jag vill skriva för. Och tycker min text passar för de som är mellan 9-12, kanske att det får vara smartare 9-10åringar. Men vad jag kommer ihåg så var de spökhistorier man berättade i mellanstadiet typ liknande det jag skrev. Varför skulle abstrakt vara något dåligt egentligen? det gör det väl bara mer mystiskt?

och ärligt, anonyma barn? de känner igen vad barnen gör. herregud det räcker väl. skulle jag ha skrivit en profil eller? kalle, 12år. blont hår, gillar fotboll, tycker spenat är äckligt. Sådär, det blev en riktig rysare det..