Jennifer Andersson

I måndags började dressyrgruppen igen. Innan vi startade började jag med att låta chezter gå på långa tyglar i skritten och söka sig så långt ner han kunde komma, därefter likadant i traven. Tyckte han kändes rätt så fin och avslappnad. Men när vi väl "började" så blev han bara mer och mer spänd.. Det gick sakta men säkert neråt på "fin" skalan. När vi började galoppera var det helt jävla kört.. Han streta upp med huvudet och var så spänd så han kunde inte ens galoppera ordentligt. Han var helt enkelt för spänd för att få något som liknar runda steg. Tänk er ett fyrkantigt hjul så, så rörde han sig ungefär.. Hacka sig fram.. Det kändes skit helt enkelt. Sen när vi återvände till traven gick det lite bättre igen. Galoppen släppte även den på slutet, de sista minuterna. Efter att vi nått botten på "fin" skalan någonstans i mitten av passet gick den saaaakta uppåt igen tills den kom till ett "bra" läge. Bara han slappnar av är han ju hur fin som helst att rida! Men när han spänner upp sig funkar absolut ingenting, okej om han blir tittig på något läskigt. Men att bara allmänt bli superspänd för att vi galopperar det tål jag inte, löjlig häst..