LYCKA
I fredags plockade vi vår första "riktiga" rosett i 100 på KRK. Blev en tredjeplacering och rundan blev skitbra. Kom lite väl nära på 3an annars satt alla sprången perfekt. Jag red verkligen i varje språng och lämna inget åt ödet. Var aktiv hela tiden och satt aldirg och blev passiv. Så härligt! Chezter var helt fantastisk, min fina häst!
Och nu till en annan rolig nyhet. Efter att ha jobbat i en och en halv sommar, men flera vakna nätter med postenstortering i hur många timmar som helst, och efter att ha sorterat fruktansvärt många julkort innan jul. Och efter att ha avstått från studentresan och endast haft pengar till det nödvändigaste.. Så ÄNTLIGEN är Chezter helt avbetald och han är nu BARA MIN. Varenda krona har jag själv jobbat ihop, jag har avstått från roliga utekvällar och den eftertraktade studentresan och fått något så mycket bättre! Jag har lyckats tjäna ihop pengar till att köpa min egna storhäst, hur många köper sin egna första storhäst själv som 19åring? Känslan nu är helt otrolig, jag lyckjades ro det i hamn, från att tro att jag inte skulle kunna ha någon ny häst efter Athena.. Den känslan var allt annat än rolig!
Sen började jag rida Chezter efter en tid, först någon gång i veckan, sen bara mer och mer. Tillslut red jag han i princip jämt. Sedan kom foderåret. Som pappa inte ville gå med på, men jag var 18 och skrev på i alla fall. Tänk om jag inte gjort det? då hade jag kanske stått här idag utan någon häst.. (FY FAN)... Sedan ett år på foder, innan det stora steget kom. Antingen valde jag att köpa honom, eller så skulle han säljas till någon annan.
Det var en spänd tid. Pappa vägrade lägga pengar på att köpa en häst, han ville inte betala mer för häst överhuvudtaget. Mamma hade inte så mycket pengar att lägga ut.. Men jag visste att Chezter skulle vara en bra förstahäst, han är inte lättriden men han kan. Så jag drog ut på det, jag hade sparat pengar från första sommaren för att kunna köpa storhäst. I princip allt var sparat. Så endel pengar hade jag. Det var svårt att bestämma sig, det kom åsikter från alla håll. Vissa sa att jag självklart skulle köpa honom, andra tvivla. Han är ju som sagt inte lätt även fast han kan hoppa osv.
Jag visste att jag inte skulle ha råd med en annan häst som skulle ha samma kapacitet. Det skulle bli typ det dubbla priset kanske, och då visste jag inte heller om jag skulle råka köpa "grisen i säcken." Cheztter hade jag haft över ett år och visste exakt vad jag köpte.
Att skriva på ett foderavtal var en sak, det varade ett år. Men att skriva på ett köpekontrakt när jag inte hade råd att betala allt sjäv gick inte. Jag var tvungen att se till att pappa och mamma kunde skjuta till de pengar i vardagen som fattades. Sen var det hur mycket jag skulle kunna köpa han för, en fattig student med 1000kr i månaden. Hade jag inte fått postenjobbet hade jag varit körd.
Så kom dagen med stort D. Jag hade fortfarande inte kunnat få pappa att säga ja, han var fortfarande på "kanske" stadiet. Det tar ett tag för han att bestämma sig. Som nu har han äntligen bestämt sig att fica pool, tog bara halva sommaren att bestämma sig. I alla fall ringde Anna och sa att hon skulle fixa annons till Chezter samma kväll. Efter det samtalet ringde jag och ställde pappa mot väggen, fick jag köpa hästen eller inte? Och han tveka, men så kom det enkla men underbara ordet- JA.
Då gick jag på toget påväg in till tingvalla för en lektion i etik och livsfrågor. Det var svårt att inte gråta där mitt på torget kan jag säga.. Så gick mot BK där det var mer folktomt och ringde upp anna och sa att jag köper Chezter. Sagt och gjort hästen skulle bli min! Kan säga att jg har inte en aning om vad vi gjorde på den lektionen efteråt..
Så det var bara att skicka över alla sparpengarna, det var i samma veva som studentresan skulle fixas. Jag visste redan vad jag skulle välja, häst före resa. Det gick inte att lägga ut flera tusen på en resa, då skulle det bli kärvt att få ihop alla pengarna. Och mamma och pappa la redan ut pengar för Chezter med stallhyra och hovslagare, så de tänkte inte lägga ut pengar på studentresa också. Så när de andra satt vid biblotekets datorer och kolllade hotell och flyg så satt jag mest och lyssnade. Det var deras resas start, men också min, och min skulle vara mycket längre en en vecka i ett varmare land.
Sedan jobbade jag veckan innan jul och den lönen gick direkt till avbetalning för chezter, jag sparade inte en krona. Och nu i sommar har jag ju också jobbat och lagt undan, och nu när juni lönen kom hade jag de sista pengarna. Så för ca en halvtimme sedan blev det sista på Chezter betalt!
Om jag inte hade fått postenjobbet den första sommaren hade det här aldrig kunnat hända. Minns att jag letade sommarjobb som en galning, gick runt och delade ut mitt CV som om det var flygblad nästan, gick på någon jobbintervjuv till ICA Maxi, bara att det var 50st som sökte. Och vad hade jag att komma med? Haha nada.
Så en dag i stallet frågade Maria bara sådär om jag ville ha sommarjobb på brevterminalen där hon jobbar. Helt plötsligt damp det bara ner ett jobb rätt i famnen på mig. Tack vare Maria så har jag kunnat köpa Chezter, utan henne hade jag inte fått ett så bra jobb och kunnt tjäna de pengar jag behövde.Utan henne hade jag troligtvis gått arbetslös den sommaren och hade nog inte haft ett lika bra betalt jobb idag, om jag ens haft jobb överhuvudtaget! Så all den tid jag får med Chezter är tack vare henne, hon puscha mig också att gå med i Manpower så att jag kunnat jobba vid jul och även nu under sommaren och lite även under hösten. Då var ju fortfarande skolan igång så kunde inte jobba så värst mycket då..
Sen så klart måste jag tacka Anna, hon hade kunnat få han såld fortare om hon inte väntat på att jag skulle köpa honom. Inte många tror jag som skulle ha gjort så som hon gjorde. Vem vill inte ha pengar så fort som möjligt och inte behöva vänta så länge som hon ändå fick göra? Hon frågade mig vad jag kunde köpa Chezter för, och gick med på det fast hon skulle kunna fått någon annan att betala mer. Hon har även hjälpt mig från första början med Chezter, de första gångerna jag red honom och jag tyckte han hade så lång hals. De första passen bestod bara av skritt och trav, det räckte då haha. Sen har hon följt med på tävlingarna i början och varit tillhands när jag behövt råd eller hjälp med något. Att hon verkligen ville att jag skulle köpa honom känns stort, att veta att hon tycker jag tar väl hand om han. Måste tacka för den här chansen hon gav mig.
Mamma och pappa har betalat mer på mig än på båda mina bröder. Det är inte jag som valt att hästsporten ska vara så dyr, men det är den ändå. Även fast jag inte fått några pengar i handen så har mycket pengar gått åt till hästarna, och de har betalat mycket pengar genom åren. Och fått avstå från annat som de skulle tyckt vara roligare, som någon resa eller kanske en ny bil? Jag är ändå så otroligt glad att de ändå gått med på att ha häst, det är trotts det här jag brinner för och det jag alltid sätter främst. Det här är mitt liv och de har hjälpt mig att leva det i den mån det går. Sen kan de inte ge allt, jag får stå för mycket själv. Men de är grunden just nu för att jag ska kunna bygga vidare.
