Jennifer Andersson

Skrivit ner lite tankar som jag har, ta det med en nypa salt. Det är svårt att skriva ner vad man menar så det tolkas på samma sätt som man tänkt det ;)

 

Hur många gånger har man inte sett ryttare som drar till hästen med ett spö så det kan höras på flera meters håll? Eller sett en ryttare dra tag i tyglarna, ryter och sparkar till med skänkeln? Om hästen inte gör som man vill kan man vara snabb att säga ifrån att den gör fel. Men hur ofta ser man en ryttare som är lika snabb med att ge beröm?

 

En liten klapp på halsen, ett kort ord som "bra" kan vara allt som behövs för att hästen ska förstå vad det är vi vill. Men ofta ser man hur kritisk och noggran ryttare är att berätta för hästen när den gör fel, men att vara lika noggran och i tid med beröm är en annan sak.

 

Utan balans mellan tillsägelse och beröm tror jag man bara trampar sig djupare ner i leran. För mycket beröm och "gullande" kommer automatiskt ge en häst  som tar mer och mer övertag.

En måste vara ledare, och om man ser hur en ledarhäst beter sig fjäskar den inte runt de andra hästarna. Om den vill att en annan häst ska flytta på sig står den inte och har en lång diskussion med den andra hästen. Först ger den små signaler om va den vill, öronen lätt bakåtstrukna och slänger lite med huvudet. Men om då inte den andre lyssnar kan den säkert få sig en spark eller ett bett. Inte står ledarhästen där i flera minuter med bakåtstrukna öron och väntar.

 

Så att våga säga ifrån ordentligt är något man som hästmänniska måste kunna göra. Nu menar jag inte att man ska slå hästen för minsta lilla. Man ska aldrig bruka våld mot en häst. Och aldrig tillrättavisa hästen i ilska. Att tillrättavisa en häst i ilska eller bruka våld blir att bestraffa, för hästen kommer känna att du är arg och enbart vilja fly. Den kommer inte se dig som en ledare, utan ett rovdjur den ska fly ifrån. Man måste vara lugn och bestämd, så hästen har en chans att kunna uppfatta i ro vad det är du vill. Den ska vilja sammarbeta med dig, men om den ser dig som ett rovdjur kommer den att bli det den alltid varit, ett flyktdjur. Och då kommer hästen inte under några omständigheter vilja sammarbeta med dig. För rov- och flyktdjur är i naturen inte menade att arbeta tllsammans.

 

Men om inte hästen lyssnar på en när man har sagt åt den ett antal gånger behöver man kanske säga ifrån ordentligt. Det viktigaste när det gäller tillrättavisning är att verkligen se hela bilden och känna av så hästen verkligen förstod vad det var man bad den om. Har man varit otydlig kan du inte skylla på hästen för att den inte gjorde som man ville.

 

Det som gäller för både tillrättavisning och beröm är att det måste komma i tid. Du har inte många sekunder på dig att säga till om du gillade elller ogillade hästens beteende. Så när man ser personer som gång på gång drar tag i grimskaftet exemppelvis kan man veta att det gått för lång tid. hade man ryckt tag i grimskaftet en gång ordenligt när hästen gjorde det man tyckte var fel hade hästen kunnat förknippa tillrättavisningen med det den nyss gjorde, men blir det flera ryck gång på gång kan inte hästen med säkerhet förstå vad det var den gjorde för fel. Man måste se till att tillrättaviisningen/berömet blir så tydligt för hästen som möjligt. Oftast känner man sin häst så väl att man kan se själv när hästen är med på noterna och inte.

 

När jag fick Athena (min förra ponny) var hon rent utsagt folkilsken. Hon försökte anfalla en i både hagen och boxen, med öppet gap eller en bakut så man såg hela magen på henne. Hon hade ingen respekt eller tillit till mig.

 

Jag sa ifrån på skarpen flera gånger, när en häst hoppar fram och försöker anfalla en måste man få den att inse att det inte är acceptabelt överhuvudtaget. Då räcker det inte med att säga "fy", eller "nej". Kanske om hästen vill ta en tugga gräs när man leder den kan man säga "fy". Men inte om den vill sparka eller bita, för det är något som kan bli, eller är riktigt farligt.

 

Man kan jämföra det med vår brottsskala. Hur skulle det se ut om vi gav samma straff för grov  misshandel och snatteri av en godispåse? Ett sådant system skulle inte funka. Och ett sådant system funkar inte heller för hästarna.

 

Athena var en känslig ponny, var jag bara tydlig fattade hon i princip direkt vad jag menade. För mig var det viktigt att lära mig berömma/tillrättavisa henne korrekt så det inte skulle uppstå någon farlig situation oss emellan. Jag lärde mig läsa av henne så jag kunde se när hon var arg, glad, orolig eller förvirrad. Var hon glad behövde jag inte oroa mig, då var hon som vilken ponny som helst. Var hon arg kunde jag inte gå hårt-mot-hårt. För mot en ponny på 350kg har man inte en chans, (speciellt inte om den är lös i hagen eller boxen) och det visste Athena också. Då gällde det att vara mer vaksam och snabb i sina handlingar. För att hon inte skulle känna att hon fick övertaget. Och var hon orolig behövde jag "gå litte på tå", för då hade  jag inte hennes fulla uppmärksamhet. Det fanns något mer som hon hade koll på, en blåsande plastpåse eller ett annorlunda ljud.

 

Hade jag då gått på henne när hon inte var helt med mig hade jag haft lite mig själv att skylla om hon sagt ifrån. Du kan inte begära något av hästen om den inte är helt fokuserad på dej. Det första året med Athena var mycket upp och ner, men ju mer jag lärde mig desto bättre blev det. De senare åren blev hon en helt annan ponny, men upp och nergångar som med allt annat.

 

Nu när jag har Chezter (som mer beter sig som en normal häst) är det lite annat som gäller. Han blir gärna tittig och kan fåna sig med att tycka att något är läskigt även fast det är 100 000 gången han går föbi det. Att börja jollra med han då är som att bekräfta att den här gången kan det vara farligt. Eller att spänna sig och kanske börja plocka upp tyglarna ger också en signal om att man har uppfattat det hästen ser och svarar på samma sätt som hästen. Vilket ger hästen intrycket att man själv är rädd.

När man rider blir han mer avslappnad om man ger beröm när han gör rätt. Oftast sänkar han huvudet en liten aning mer varje gång jag ger han en klapp på halsen. Han inser att han gör rätt och slappnar av. Att börja bråka med honom gör han bara stressad och då slutar han lyssna. Och då får man lägga av för en stund, göra något annat för att sedan återgå senare när både han och jag är lugn. Han går som allra bäst då jag är lyhörd och snabb att ge en vink om när han gör rätt och fel. Det behövs inga stora saker för att han ska förstå när jag är nöjd eller missnöjd med honom.

Sen är det ju mycket från situation till situation som gäller. Man måste känna av hästen för att kunna handla korrekt. Är den verkligen rädd eller sätter den mitt ledarskap på prov? En omdiskuterad fråga är om man ska/ eller inte ska, hoppa av hästen om den vägrar gå förbi något man stöter på. Är den rädd eller spelar den bara? Oftast säger man att det finns 2 alternativ: Tvinga hästen förbi (med spö eller liknande) eller ge upp och hoppa av. Nu är hästar individer, alltså kan inte alla fungera likadant på samma saker. Det säger ju sig självt. Men varför ska man behöva tvinga hästen eller ge upp?

Man kanske ska ta hjälp av en ryttare med en häst som inte är rädd i början, och om inte den hjälpen finns kanske man kan börja med att leda föbi den flera gånger. Kanske stanna några gånger på vägens gång eller hitta på något annat som kan avleda hästens uppmärksamhet från det "farliga." Eller att man låter hästen trava förbi först om den kan gå med på det. I princip går allt ut på att öpnna målet "komma förbi faran." Det man behöver göra är att komma på ett tillvägagångssätt som gör att man öppnåt målet. På ett sätt som gör att det blir lättarre nästa gång. Vi har oftast så bråttom, vi vill inte stå där på vägen och vänta. Men vi måste inse att hästen vet inte om det finns något som kan döda den bakom den läskiga stenen eller vad det nu kan vara. Tänk dig själv om någon vill tvinga dig gå igenom en mörk gränd mitt i natten? Även fast den personen sa att det inte finns en mördare där inne sklle du nog inte glatt visslande knalla in där om det kanske skulle finnas ett bättre allternativ, kanske ta busen hem istället för att gå.

 

 

Man måste ställa sig frågan hur ska jag handla för att den här situationen ska lösa sig på bästa sätt? Oftats är inte svaret att enbart berömma eller tillrättavisa. Du måste ha både hästens respekt och tillit. Exempel kan vara att du säger åt hästen att gå in i en vattenspilta, då måste du vara bestämd på ståndpunkten att ni ska in i vattenspiltan. Men du måste se till att hästen litar på att det är okej att gå in där och samtidigt säga hästen att den inte har något annat alternativ än att gå in.

 

Allt du gör med hästen ska få en positiv effekt. Kanske får du dela upp sakerna i små delar, det kanske räcker med att hästen går halvvägs in i vattenspiltan första gången. Men det målet ska DU bestämma, det ska vara du som får hästen halvvägs in och sen ut. Inte hästen själv. Det är inte att ha förlorat, för det kanske var bättre då allt skedde lugnt och behagligt för både häst och människa.

 

Som avslutning vill jag bara säga att se till att du kan rättfärdiga dina handlingar med din häst. Jag brukar försöka förebygga onödiga "kamper" med hästarna genom att i de fall de går i förväg komma på ett bra tillvägagångssätt. Ett exempel var när Athena skulle klippas det första året vi hade henne. Då lät jag henne enbart vänja sig vid ljudet först, sen att ha den mot sig. Sen kunde hon bli klippt utan problem. Istället för att göra allt på en gång vilket skulle blivit mycket mer stressande och mer risk för dåliga handlingar i frustration (eller rädsla från Athenas sida9 delade jag upp allt så dett inte blev en stor scen.

 

Så se till att du både är din hästs ledare, kompis och familj. Du måste kunna vara allt det för hästen, för allt behöver den. Vi kan inte skylla på hästen för att den gör, eller inte gör som vi vill. En häst är ett djur som inte vill bråka. Antagligen gör du något fel. Om det är av okunskap eller okunnighet eller bara för att du haft en dålig dag spelar ingen roll. Alla gör vi fel och har dåliga dagar, det kan gälla hästarna också. Men att skylla på hästen är att försöka rädda sitt eget skinn. Så gör inte en ledare vilket du ska vara om du håller på med hästar. Det är bara att svälja att du inte gjorde något korrekt. Det är inget konstigt med det, det händer alla. det viktiga är att vi lär av våra misstag och hela tiden strävar efter att bli bättre.

 

Böcker jag har läst som handlar om kommunication mellan häst och människa och som jag tycker var väldigt bra!